Ni anar inte. Först låg jag hemma två veckor. Sen var jag frisk en vecka och denna vecka var det dags igen. Jag har legat hemma hela veckan och ni kan inte förstå vad detta börjar göra med min personlighet. Jag är riktigt, riktigt bitter. Jag är arg och tänker negativt, allt är motgång och fel, tålamodet som annars inte är det bästa är totalt bortblåst. Jag är otroligt känslosam och skrattar bittert och gråter omvartannat.
Djuren känner ju naturligtvis av detta och chabo vakar stillsamt vid mid sida, aldrig mer än en meter ifrån mig. Det brukar han ju iof inte vara, men nu vill han gärna räcka fram en tass typ så att han typ tröstar mig eller nått.
Zacce däremot är så dryyyg! Han brukar vara ungefär precis där man går pch står och jag vet inte hur han lyckas men nu är det värre och hela hela hela tiden ska han vara i centrum.
Jag känner inte igen mig själv och gillar mig inte. Längtar tills imorgon när jag får komma utanför de här väggarna och göra roliga saker. Mest av allt längtar jag till måndag då jag får rida igen. Åh vad jag längtar.
Förlåt för ett trist i lägg, men jag har lappsjuka och har inte någon som jah vill beklaga mig för, förmodligen för jag är så jävla bitter.
Lördag.... söndag.... MÅNDAG! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar