Chabo

När jag flyttade hemifrån och bodde i min första egna lägenhet så drömde jag precis som många år innan om att ha en egen hund. Tyvärr kände jag att 42 kvadrat inte räckte till en stor hund och jag tänkte att en katt kanske kunde vara bra sällskap och hålla onda andar borta. Till allas, och min egen, stora förvåning åkte jag efter två månaders letande och hämtade en svart liten kattunge. Han var såååå  liiiiiten och söt, jag trodde det var något fel på honom för han var så liten jämfört med de andra syskonen!

30 mil senare var han hemma, år 2010, och vi busade lite grann medan han installerade sig i sitt nya hem. 30 mil kanske låter saftigt för en buskblandning till katt, men jag bara visste att det var honom jag skulle ha, OM jag skulle ha. På kvällen satt jag och tittade på tv i soffan, och han hoppade upp på ryggstödet och spatserade fram till mig. Så la han sig till rätta precis bredvid mitt huvud på ryggstödet med framtassarna på min vänstra axel.. Då visste jag att han kommit för att både stanna och ta en stor del av mitt hjärta.

Det finns ingen finare katt, jag lovar. Trots att han numer förmodligen är störst i flocken, har superkorta framben (eller långa bakben), så har han en sån stor personlighet. Han ligger alltid på min bröstkorg eller precis bredvid mig på nätterna, och jag kan inte sova om jag inte vet att han kommit in i rummet för att lägga sig till rätta. Då bara ligger jag och vrider, vänder, ropar... När jag var i Thailand tre månader våren 2011 så drömde jag flertalet gånger om att hans tyngd var på min bröstkorg och att han sträckte ut sin tass för att klappa min kind, precis som han brukar göra... Det var så sjukt verkligt och jag trodde han var där varje gång jag vaknade av det. Lyckan var ju oändlig när jag väl kom hem och jag fick sova med honom igen!

Chabo är en riktigt, riktigt stor katt och han är kolsvart sånär som på typ fem vita strån på bröstet. Hans ögon är gula och jättestora. Han är en otrolig katt på många sätt, alla borde få ha en egen trogen bästa vän som Chabo!