Dagen har spenderats med familj på Solvalla, klappat hästar, ätit mat och haft trevligt umgänge. Det är märkligt, kurvan som jag så många gånger stått vid i många år, den påminner bara om Dante och jag kan bara höra hans kliv bredvid den. Även fast jag haft hur många starthästar som helst på samma bana vid samma kurva, så är det ändå bara Dante jag kommer ihåg och känner.
Dagen på Solvalla gjorde många minnen och många tankar om livet förut, om Dante framförallt. Det gick dock bra, det var bara ren saknad och ingen ledsamhet hittills... Tiden kanske läker alla sår ändå?
Har ju en bild som alltid låter mig dra på smilbanden hur jag än mår, och jag har bestämt mig för att beställa den i canvas och sätta upp på väggen här hemma. Ni får se när resultatet är på plats! Hoppas er lördag var trevlig, nu ska jag vila och hoppas att den här skiten driver ur min kropp..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar